Av: Hasan Salehi

Terrordåden i Norge har väckt många tankar kring orsaken till den tragiska händelsen.

Som man kunde förvänta sig dök upp några analytiker för att relatera massakern i Oslo och på Utöya till Anders Behring Breiviks vansinne. Men denna massaker är lika mycket relaterad till vansinne som Pinochetregimens massaker av frihetssökande människor i Chile eller islamisternas massaker av försvarslösa människor i New York var. Eller liksom tro att Israels massaker på det palestinska folket eller USA:s massaker på folket i Irak berodde på vansinne. Var och en av dessa former av terrorism är ett människofientligt dåd som tjänar ett visst politiskt syfte.

Man kan även se ett klart samband mellan dessa massakrer och religiösa övertygelser i de flesta fall. Den ena anser sin militarism vara Jehovas påbud, den andra vill genomföra sin sharia och en annan vill återuppta korståget. Syftet med terrordådet i Norge är att skrämma samhället så att medborgarna accepterar en människofientlig ordning som bygger på nazistiska och religiösa värde. Operationen ”räddning av Europa och den vita, överlägsna rasen” var mot "medlöpare" till den egentliga huvudfienden: muslimerna.

De politiska förutsättningarna för denna massaker ska man söka i främlingsfientliga partiers maktövertagande i sammanhang av den ekonomiska krisen och brist på anställningstryggheten i Europa. Genom att få gehör hos vissa samhällsskick kunde rasistiska partier söka sig till parlamenten och utnyttja tribuner att sprida hatpropaganda mot ickeeuropéer. Rasbaserad söndringspolitik och rasistisk hets blev ett vapen för de borgerliga högerpartierna i den sociala kampen att undandra sig sitt ansvar för de växande ekonomiska och sociala missförhållandena och ge istället ”främlingar” skulden för allt ont vars eko kan vi väl se i antagandet av nya lagar mot ”utlänningar”, hårdare asylpolitik och stärkning av eurocentriska idéer. Allt det ”patriotism” och ”fundamentalistisk kristen” som uttrycks i Anders Behrings manifest i stort sätt är de rasistiska strömningarnas program vilka befinner sig i opposition eller sitter vid makten i europeiska länder.

Förutsättningen för att vinna över neofascismen och rasismen är att den civiliserade mänskligheten reser sig mot dessa högerrörelser. Det krävs att arbetarrörelse, arbetarorganisationer, vänsterpartier och progressiva människor träder upp mot sådana rörelser och kringskär verksamhetsfältet för neofascismen.

Man måste konfrontera idéer och övertygelser som skymmer undan den mänskliga identiteten och utgår ifrån de falska nationella, etniska och religiösa identiteterna; att påminna allmänheten om de katastrofala konsekvenserna av sådana idéer. Genom att utgå ifrån människans universella identitet måste man konfrontera idéer som särskiljer människor och istället för att stärka solidariteten mellan människor vill hålla dem åtskilda. Gentemot rasisternas kritik mot det mångkulturella samhället och deras predikan om nationella eller europeiska kultur måste man försvara de värden som sätter människan i centrum oavsett hennes ras, kön, religion eller nationalitet. Dessa värden är oförenliga med begreppet om nationella gränser eller fosterland. De är därför inte relativa utan kan bara vara allmängiltiga och universella.

För att motverka terrorismen har europeiska regeringar passat på att begränsa medborgarnas rättigheter i namn av ”antiterroristiska lagar” istället för att angripa de ekonomiska förutsättningar och de politiska synsätt som slutligen leder till det rasistiska våldet. I det samhälle där människor behandlas utifrån lika värde och där diskriminering och ojämlikhet inte förekommer kommer definitivt inte att skapa förutsättningar för utvecklingen av nazism eller människor liksom Anders Behring Breivik och därmed inte sådana tragedier som denna.